Fick nästan en hjärtattack!
Idag skulle jag ta bussen hem från stallet hem då mamma inte kunde skjutsa. Mitt busskort hade jag glömt hemma och därpå jag fixade en sån där smsbiljett. Den där smsbiljetten måste man ju ha här i Sverige eftersom chaufförerna är så fruktansvärt sura och skulle aldrig släppa på nån utan att visa busskort, biljett osv. Men tydligen var inte gud (?) på min sida idag så självklart tappar jag min telefon i backen och skärmen slocknar. Min första tanke var "Vilken tur, skärmen sprack inte!" Tar upp mobilen och försöker starta då paniken uppstår (äsch va dramatiskt jag skriver..), hur ska jag kunna åka nu då? Och ringa någon går ju inte heller om jag inte knackar på något bostadshus lite så där stressad "Hej kan jag låna din mobil?" Hur skulle de se ut? I alla fall så chansade jag att klicka för så mycket jag håller på med min telefon dagligen kan jag nog göra de mesta utan att kunna se på skärmen, så kunde ringa mamma. Säger bara ett ord "HURAMAZINGÄRINTEDE?" Visst de kan säkert fler de haha men just i de läget kände jag så. Berättade för chauffören vad som hänt och jag fick åka! Startade om telefonen och den fungera!
Får jag lov att presentera mobil a la Andersson.. Sprickorna är från en annan händelse haha!
