Får panik av folk som inte vågar synas..!
Jag syns ofta, ganska ofta. Ett exempel på de är när jag är med Linda, vi har inga som helst problem att vara galna när folk ser oss. Vi dansade på vägen till stallet. Körde vårat egna race som ankor och helt störda påhittade danssteg på trottoaren och folk trodde vi var galna och minst sagt dumma i huvudet, men de bjuder vi på. Som Linda, som över övergångsstället la sig och gjorde armhävningar framför en bil som stod och väntade. Som tur var asgaravde hon som körde men ändå! Vi pratade om de, att vi skulle aldrig vara störda med andra, i alla fall inte lika mycket som vi är när vi umgås. Oftast är jag med kompisar som är lite mer neutrala, som man kan chilla med, vilket också är bra.. Men då kommer vi till dom här personerna som leker myror, som inte syns inte hörs inte gör något. Ett exempel på idag, när jag red på utebanan som är väldigt stor, jag var själv så kommer den här tjejen "Ehh... skulle de vara okej ifall jag skulle kunna rida lite här?" Jag "Ja såklart, banan är inte gjord för mig haha" "Du kanske skulle öva på något själv, för jag vill inte komma och störa" De är gulligt att fråga men Då är ridbanan mega stor (ska inte överdriva men den är stor) och jag rider runt där, barbacka och tar de lite lugnt liksom. Och när jag kommer i skritt på långa tyglar på spåret och hon gör en skänkelvikning ut mot spåret men är minst 10 meter ifrån men när hon svänger och säger "Oj, hehe" Och de lite rädda leendet som säger "FÖRLÅT FÖRLÅT, de var inte meningen.. verkligen!"
På framridningar i dressyr:
De där som har de vackraste ponnysarna och vill gärna psyka och rida så skitbra som de bara går tänker typ "AKTA FÖR SJUTTON GUBBAR!!!!" "MEN ÅHH.. FLYTTA PÅ ER!!!!" "Men åh sluta var ivägen för oss, de är meningen att ni ska flytta på er som elever gör i skolgången i filmer när coolingarna kommer"
För några år sedan kunde jag stanna och råglo på de där vackra hästarna med ryttarna som hade pondus och red runt och såg ner på alla. Jag red som en ynklig kyckling och aktade mig för alla. Nu, efter några år börjar jag få lite mer energi och vågar rida på ordentligt, våga visa upp mig och Bailey och tänka "HÄR KOMMER JAG!" Istället för "Ojojoj, förlåt.. hehe oj.. du red in i mig men de var jag som var ivägen"
De jag menar är att folk borde inte bry sig om hur folk uppfattar en, såklart vill jag inte va den där störda tjejen i Täby men allt ska inte vara så perfekt, helt galet att så många vill vara så perfekta, så bra, så smarta, så smala, så snygga, så glada, den som har störst bröst är bättre/snyggare/finare/coolare. Visa att du finns, att du existerar, visa dina brister och säg att de är ok att de finns, gör de bästa av den du är och hur du är.
Kommentarer
Trackback